YesEuropeCanCover 20 mars, 2014

En ny Europapolitik

Putins övergrepp mot Ukraina, och den överhängande risken för fler aggressiva äventyr har helt ändrat spelplanen för Europapolitiken, och det lagom till EU-valet i maj. En rad heliga kor måste slaktas för att garantera fred i Europa. På tre stora områden måste politiken läggas om omedelbar.

I en artikel i Östgöta Corren beskriver Reforminstitutet hur en ny Europapolitik bör se ut.

Då och då sker en ”game changer” i politiken. I god tid innan EU-valet har detta nu inträffat. Många har slentrianmässigt avfärdat fredsprojektet EU som gammal historia. I inställda har vi varit inställda på att diskutera träiga ämnen som EU:s budget, bankunionen, byråkratin eller samverkan i flyktingpolitiken.

Så har Putins våldtäkt av Ukraina ändrat på hela spelplanen. Det handlar inte främst om hur EU på kort sikt kan enas om några symboliska sanktioner mot några av Putins strateger. På kort sikt är Krim förlorad.

Den stora utmaningen är i stället att stärka freden i Europa när en stormakt laddar upp för fler aggressiva handlingar. Det för EU tillbaka till sina rötter. Stora omprioriteringar i EU-politiken krävs.

Den första utmaningen är att göra EU mindre sårbar för ryska påtryckningar. En stor del av EU är alltför beroende av ryska olje- och gasleveranser. Därför känner sig den ryska ledningen också rätt säker att Europas sanktioner förblir milda. EU måste därför under de kommande åren avveckla en stor del av gasberoendet. Det sitter långt inne, därför att det i praktiken innebär att avvecklingen av kärnkraft måste stoppas. Sannolikt måste också utvinning av skiffergas tillåtas i större utsträckning, och de stora subventionerna till en del förnybar energi flyttas till energi som ger större effekt på kortare tid. Mot allt detta kommer miljöintressen att protestera högljutt. Men till dem måste frågan ställas om de verkligen vill att Europa fortsatt skall var utpressningsbar av en aggressiv stormakt.

Den andra utmaningen är att människor i Ukraina och andra öststater måste uppfatta samarbetet med EU som attraktiv. Det kommer att ske om Europa får till ett ordentligt ekonomiskt uppsving som även länder som Ukraina kan vara delaktiga i. Ett sådan ekonomisk uppgång kräver också en stor omprioritering. Handelsavtal över Atlanten, och med andra länder, måste föras i hamn snabbt och utan hänsyn till de många särintressen som vill fördröja. Fri handel med tjänster inom EU måste förverkligas. Det ständiga talet om regelförenklingar måste genomföras. Försöken att få EU att reglera mer för olika påstådda sociala ändamål måste stå tillbaka.

Den tredje utmaningen är att förbättra försvarspolitiken och göra den trovärdig. Lösningen är förmodligen inte att Ukraina ansluter sig till Nato, eller att Sverige på kort sikt köper fler stridsvagnar. Men en större satsning på teknikutveckling på försvarsområde, och bättre samarbete mellan länderna är helt klart påkallad.

Flera Europeiska länder, även Sverige, har levt i en törnrosasömn, i tron att omvärlden är trygg och att alla vill väl. En sådan tro kan man kosta på sig ibland. Men det gäller att veta när det drar ihop sig och kunna agera.