Docklands_26232r 19 januari, 2013

Frizoner underlättar företagande och tillväxt

Ekonomiska frizoner är ett recept som har tillämpats i flera hundra år för att främja företagande och minska sociala problem. Idag visar London Docklands att en geografiskt avgränsad frizon kan vända utvecklingen från misär till välstånd.

År 1771 fattade Sveriges Riksdag beslutet att inrätta landets första fristad, Eskilstuna. Där skulle hantverkare och andra småföretagare få verka fritt, utan tullar eller skråtvång. 1775 fick Marstrand privilegier som frihamn, vilket innebar religionsfrihet, fri invandring och fri handel. Sedan fick också bland andra Stockholm, Göteborg och Malmö frihamnar.

Idén att företagare behöver frihet för att utveckla sina idéer till produkter, kunna anställa och konkurrera, är således långt ifrån ny. På dessa platser uppstod en livlig handel, företagsamhet och utveckling. Med detta fanns också idén att införa lättnader för ekonomisk aktivitet i geografiskt avgränsade zoner.

Mot den bakgrunden har frizoner blivit populärt även idag. Hong Kong, Singapore och Taiwan är ekonomiska frizoner. De kommer regelmässigt i topp i Index of Economic Freedom, och har bland världens högsta inkomst per person. De saknar betydande naturresurser, men har blivit globala handels- och företagscentra.

Bland de första som återuppväckte konceptet i västvärlden var senator Robert Kennedy i USA, 1967. Det blev inte verklighet då, men idén levde kvar och 1985 hade 40 delstater infört olika frizoner, ofta för att underlätta företagande för att bryta sociala problem. De amerikanska frizonerna har utretts i olika sammanhang och slutsatserna är blandade.

1979 beslutade Margaret Thatchers regering att införa ”free enterprise zones” i stadsdelar med nedåtgående utveckling. Där rådde skattelättnader och frihet från lokala planeringsregler. De utvärderingar som gjordes pekade på måttliga resultat, såsom något tusental nya företag och några tiotusen nya arbetstillfällen.

Idag är frizoner vanliga i reformländer med än så länge låg inkomst men hög tillväxt. I Makedonien har frizoner för teknologisk och industriell utveckling inrättats. Där råder noll procent i inkomstskatt och bolagsskatt under de första tio åren, därefter tio procent. Inga tullar existerar och goda kommunikationer finns. Syftet är att locka investeringar, företag och nya jobb. Makedonien inrättar successivt fler zoner.

I Korea finns flera ekonomiska frizoner, bland annat en inriktad på teknologi och två nutida frihamnar. Där råder lägre skatt, lägre landavgifter, större frihet på arbetsmarknaden och inga hinder för utländska investeringar i sjukhus och skolor. Det pågår en kraftfull utveckling i dessa zoner, vilket kompletteras med attraktiva boenden för de som arbetar där.

Docklands i London är ett utmärkt exempel på hur en frizon kan bli framgångsrik i ett höginkomstland. Det gamla varvsområdet i Londons hamn, en gång världens största, kunde på 1960-talet inte längre användas för de allt större nya fartygen, och 1980 var hela verksamheten nedlagd. De sociala problemen var enorma.

Men regeringen bildade London Docklands Development Corporation, som fick ansvaret för omvandlingen, och inrättade en frizon med bland annat undantag för fastighetsskatt och planeringsregler. Idag har befolkningen fördubblats och Docklands är ett stort affärscentrum med många skyskrapor, bland annat Europas högsta.

Varför inte införa sådan ekonomisk frihet i hela landet utan bara i zoner, om det nu är positivt för ekonomisk aktivitet och utveckling? Forskningen erbjuder flera tänkbara svar. Ett är att mäktiga särintressen, såsom etablerade företag som inte uppskattar nya konkurrenter, gör motstånd. Ett annat är att även statsmaktens kontroll minskar med ökad frihet.

Frizoner har med andra ord inrättats med olika övergripande syften – att bekämpa sociala problem i nedåtgående stadsdelar eller locka investeringar till låginkomstländer. Men i samtliga fall har medlet varit att underlätta företagande och ekonomisk aktivitet.

I flera fall har frizoner i vår tid också lett till starkt positiva resultat, i andra fall har effekterna varit måttliga. Det som avgör är hur zonerna utformas. Ju större fördelarna att driva företag i en frizon är, desto större chans att den blir framgångsrik. Måttliga skillnader mellan frizonen och resten av landet ger måttliga resultat.

Ifall frizonerna lyckas väl kan det ha en vidare effekt än att skapa dynamik och välstånd i just zonerna. Erfarenheterna kan inspirera till ytterligare zoner eller kanske reformer i hela landet, som underlättar företagande.

Fredrik Segerfeldt kommenterar:

Det spelar ingen roll om katten är svart eller vit, så länge den fångar möss. Så lyder den förre kinesiska kommunistledaren Deng Xiao Pings berömda pragmatiska uttalande, som fått illustrera de marknadsekonomiska reformer som sedan 1980 tagit omkring en halv miljard kineser ur extrem fattigdom.

I decennier hade ett naturligt experiment ägt rum: Hong Kong. Den brittiska enklaven hade i utklassat Kina enligt vilket mått av mänsklig välfärd man än väljer. Därför kopierade kommunistregimen receptet och tillät på några platser – främst i närheten av Hong-Kong – en högre grad av ekonomisk frihet än i resten av Kina. Resten är, som det heter, historia.

Man ska vara försiktig med att dra paralleller mellan Sverige och Kina. Men som Johnny Munkhammar visar har ekonomiska frizoner prövats och visat sig framgångsrika i många olika länder, även avancerade sådana. Och även i Sverige finns det mindre utvecklade områden som skulle ha mycket att tjäna på den dynamik som frizonerna kan skapa.

Ideologiskt är det naturligtvis svårt för många att köpa denna lösning, eftersom det skulle innebära ett erkännande av att de skatter och regleringar som finns i resten av landet i själva verket är ett hinder mot mänsklig utveckling. Men även svenskar bör någon gång kasta av sig de ideologiska skygglapparna och bortse från kattens färg. För att den fångar möss, det vet vi.

Externa länkar

Johnny Munkhammar