I åtskilliga europeiska länder har reforminriktade mittensamarbeten varit framgångsrika. Tolv europeiska länder har faktiskt lyckats kombinera ökad tillväxt och en jämnare fördelning av inkomster under perioden 2006 till 2012, mitt under värsta finanskris.
I Nederländerna har skiftande partisamarbeten både hållit populisten Geert Wilders stången och innovativt reformerat sjukvården, arbetsmarknaden och budgetpolitiken. Så här skulle Sverige kunna styras.
Läs debattartikeln i Dagens Industri här.
Eller här:
Detta kan Sverige vinna på mittensamarbete
Den politiska scenens strålkastarljus fokuserar snävt på valet mellan två ambitionsbefriade budgetförslag. En avlägsen möjlighet till blocköverskridande överenskommelser beskrivs mest som nödlösning för att kunna expediera det nödvändigaste.
Denna andefattiga debatt uppstår därför att det sällan beskrivs vad Sverige förlorar på avsaknaden av ett ambitiöst, reforminriktad styre. I en ny bok “Reformmanifest för visionärer – En agenda för Sverige bortom trianguleringens tragedi” analyseras möjliga reformer som anknyter till 1990-talets stora blocköverskridande skatte- och pensionsreformer.
I åtskilliga europeiska länder har reforminriktade mittensamarbeten varit tämligen framgångsrika. Tolv europeiska länder har faktiskt lyckats kombinera ökad tillväxt och en jämnare fördelning av inkomster under perioden 2006 till 2012, mitt under värsta finanskris. I Nederländerna har skiftande partisamarbeten både hållit Geert Wilders stången och innovativt reformerat sjukvården, arbetsmarknaden och budgetpolitiken. Mest anmärkningsvärt, men kanske svårare att jämföra med Sverige, är att flertalet av de tio nya EU-länder, som Polen och Tjeckien, har kombinerat tillväxt med ökande jämlikhet oftast i samband med betydande marknadsinriktade reformer.
Länder som enbart satsat på jämlikhet genom omfördelning har däremot misslyckats. President Hollande i Frankrike genomförde just de skatte- och bidragshöjningar som han lovade innan valet, men misslyckades med tillväxten, och blev snabbt en av Frankrikes minst populära presidenterna någonsin. Det borde oroa Stefan Löfven som går till extravalet med liknande löften.
Ambitiösa mittenreformer öppnar för en annan utveckling. Tillväxt kan finansiera betydande jämlikhetssatsningar. Ett tillväxtlyft från 2 till 3 procent per år ger hela 100 mdr kronor större offentliga intäkter år 2018, utan några skattehöjningar alls.
Här är några tänkbara mittenreformer som skulle öka både tillväxt och jämlikhet:
Integrationsreform: Intensiv språkutbildning från första dagen för nyanlända. Mindre ”korta vägen” och coachning, och mer fördjupande yrkesutbildningar. Låt företag som utbildar många undanta fler från turordningsregeln i LAS.
Invandringsreform: Arbetskraftsinvandringen är i dagsläget liten, lönsam, och viktig för hur svenskar ser på invandrare. Den kan underlättas genom enklare expertskatt som i Danmark. Skapa samtidigt legitimitet för mottagande av genuina flyktingar utan volymgränser genom en snabbare och mer restriktiv respons till asylsökande från icke-asylländer som Albanien eller Marocko.
Bostadsreform: Bygg nya pendelförorter som Storbritanniens ”New towns” och ”garden cities”. Låt dessa vara ”fristäder” med enklare byggregler och begränsat överklaganderätt, och utan hyresreglering för nybyggen.
Skolreform: Gör som Tyskland som lyft sina Pisa-resultat kraftigt. Intensiva tidiga insatser för barn med problem och deras föräldrar. En lärarutbildning som lär ut mer än pedagogiska teorier, till exempel hur man hanterar elever i klassrummet. Externa och interna utvärderingar av skolor som ser på vad som händer i klassrummet, inte bara formalia. Låt Skolinspektionen tillfälligt ta över skolor som ständigt misslyckas.
Smart trygghet: Den svenska föreställningen att taket i a-kassan måste vara lika för alla har gett en 22-årig som bor hemma och helst vill spela datorspel samma ersättning som en 35-årig småbarnsmor med hög hyra. Hon får lida för att andra arbetslösa, enligt forskningen, drar ut på arbetslöshetstiden när a-kassan höjs. Differentiera a-kassan som i de flesta länder. Österrike, med EU:s lägsta arbetslöshet, har dessutom infört ett sparande i a-kassan så att den som blir arbetslös får en utbetalning som ökar med tiden. En österrikare bygger på det sättet upp en buffert som är pålitlig, och som blir startkapital för en ny början.
Internationellt återväljs regeringar oftare som tar sig an långsiktiga utmaningar med ambitiösa reformer. I Sverige kan också kraven på partiernas reformberedskap öka när fler ser vad Sverige förlorar på sandlådepolitiken.