Regleringarna på bostadsmarknaden har medfört ett massivt förmögenhetsskifte till dem som äger bostäder på bekostnad av dem som behöver köpa en bostad i framtiden. I en ny rapport från Reforminstitutet visas att storleken på förmögenhetseffekterna varierar kraftigt mellan kommuner och mellan fattiga och rika. Konsekvenserna kan visa sig ödesdigra för den sociala rörligheten.
Orsakerna till det klena bostadsbyggandet i Sverige, både historiskt och jämfört med grannländerna, är numera välkända. Byggkostnaderna har skenat, drivna av planprocesser, byggregler, kommunala särkrav, kostsamma överklaganden och reglerade hyror. Olika kommuner har emellertid hanterat dessa hinder mycket olika.
I Reforminstitutets studie tjänar Finland som referensfall eftersom byggtakten där följt befolkningsutvecklingen i en takt som är normal för ett nordeuropeiskt land som varken försvårar byggandet i onödan eller har haft någon överdriven byggboom eller bostadsbubbla. Om Sveriges bostadsbyggande hade följt Finlands sedan 1997 hade antalet nybyggda bostäder varit ungefär en halv miljon fler. Det hade genererat en samhällsekonomisk vinst på 74 miljarder kronor enligt Reforminstitutets beräkningar av hur konsumenter värderar bostäder. Därtill hade tillväxten förbättrats eftersom företag som vill expandera lättare hade kunnat få anställda att flytta dit de behövs.
Läs debattartikeln i Dagens nyheter här.