Många människor, kommuner och myndigheter är djupt engagerade i insatser för att underlätta invandrades väg till arbete. Ändå finns förvånansvärt lite systematisk kunskap om vilka insatser som fungerar och vilka som inte gör det. Få insatser utvärderas på ett tillförlitligt sätt, vilket gör att det idag är i stort sett omöjligt för en kommun att lära sig av framgångsrika tillvägagångssätt i andra kommuner.
För att adressera behovet av bättre mått på framgångsrik integration presenterade Reforminstitutet för två år sedan en rapport som utvecklade en ”rating” för hur väl invandrade personer från länder utanför EU/EFTA lyckas komma i arbete i en kommun. I denna nya rapport uppdateras analysen. Därmed blir det inte bara möjligt att jämföra en kommun med andra kommuner, utan också att dra slutsatser om huruvida utvecklingen går åt rätt håll.
I ratingen tas hänsyn till att kommunens och de invandrades grundförutsättningar varierar, exempelvis arbetsmarknadsläget på orten, hur många invandrade som finns samt vilken utbildningsnivå och ålderssammansättning de invandrade har. Metoden följer ett arbetssätt som Arbetsmarknads-departementet i Australien använt för att utvärdera olika utförare av arbetsmarknadspolitiska åtgärder[1], med skillnaden att den här i stället tillämpats på kommuner. Sveriges kommuner rankas enligt ett system med tre stjärnor.
Resultatet av rankningen visar på övergripande nivå att 66 000 fler invandrade från länder utanför EU/EFTA hade kunnat komma i arbete om alla kommuner hade lyckats lika väl som de kommuner som rankats högst, alltså får tre stjärnor. Spridningen i hur väl kommuner lyckas är lika stor som tidigare. Men åtskilliga kommuner har förbättrat eller försämrat sin position väsentligt.
Många kommuner satsar idag på egna arbetsmarknadsinsatser, bredvid det som görs i samarbete med Arbetsförmedlingen. Det kan till exempel handla om anställningar med lönebidrag, där kommunen själv står för en del av arbetskraftskostnaden, men också kostnader för ”jobbtorg” och liknande aktiviteter. Hur god rating en kommun uppnår visar sig emellertid inte påverkas alls av utgifterna för kommunala arbetsmarknadsinsatser.
Eftersom ratingsmetoden kontrollerar för skillnader i utbildningsgrad och andra faktorer bör tolkningen av en kommuns rating i huvudsak vara att arbetssättet med att få invandrade i jobb skiljer sig åt mellan kommunerna. Det kan vara skillnader i de kommunala arbetsmarknadsprogrammen, i hur den lokala arbetsförmedlingen arbetar samt hur olika attityder och initiativ från kommunens invånare och företag agerar. Hur lokala arbetsgivare, föreningar och övriga civilsamhället förhåller sig till invandrade spelar rimligtvis en viktig roll. En låg rating ger därför anledning att granska integrationsinsatser i en kommun i mer detalj för att se vad som kan förbättras.